Författare: johanengman

Kommunalvänsterns Robert Mjörnberg invald i V Storstockholms styrelse

På distriktsårskonferensen 18-19/3 blev Robert Mjörnberg invald i Vänsterpartiet Storstockholms distriktsstyrelse. Robert har suttit i Kommunalvänsterns styrelse i drygt ett år och blev nyligen omvald på årsmötet. Bland annat är han ansvarig för utåtriktade aktiviteter i föreningen. Det är första gången som Kommunalvänstern har två medlemmar i distriktsstyrelsen. Sedan tidigare sitter även kommunalaren Leo Ahmed som representerar Kista.

Distriktet samlas kring en bostadspolitik för hyresrätter och en välfärd utan vinstintresse. Vänsterpartiet Storstockholm ska kämpa för en sjukvård för alla, där vinstintresse inte går före behov. Vänsterpartiet Storstockholm kommer gå till val för trygga jobb, schysta villkor och bra arbetsmiljö.

Mer om Distriktsårskonferensen här: https://storstockholm.vansterpartiet.se/

Robert, vilka frågor kommer du att driva i distriktsstyrelsen:

Min ambition är att bidra med ett fackligt perspektiv i DS såklart.

Det är de fackliga frågorna som ligger allra närmast mitt hjärta, sedan ett par år företräder jag Kommunals medlemmar arbetsrättsligt till vardags. Det är våra frågor som jag är mest insatt i, men självfallet ska jag vara lyhörd för LO-kollektivets frågor i övrigt också. Vid sidan av dessa frågor är jag väldigt intresserad av kollektivtrafikfrågor , kulturpolitik samt bostadspolitik (man kan kalla mig en politisk allätare, då det egentligen är få frågor som inte intresserar mig).

Vilka fackliga frågor är viktiga att driva politiskt? 

Den enskilt vanligaste facklig politiska fråga som medlemmar lyfter till mig i olika sammanhang är faktiskt sex timmars arbetsdag. Jag tror att det är en fråga som skär rätt igenom alla yrken i Kommunal och övriga fackförbund med för den delen, oron att man ska ”hålla tills pensionen” är påtaglig. Kommer kroppen orka? Lika vanligt är oron för den psykosociala arbetsmiljön.

Kopplat till sextimmars arbetsdag nämner också många ”rätt till heltid” som en kanske ännu viktigare fråga. Inte nog med att många medlemmar går sönder på jobbet fysiskt, men väldigt många har otrygga anställningar där varje månads-schema skapar en stress kring om man ska få ihop det ekonomiskt överhuvudtaget.

För tillfället är frågan om ”hyvling” central för flera av våra kompisar inom LO. Tyvärr verkar denna fråga sprida sig även till Kommunal. Problemet borde dock vara angeläget för alla som jobbar, oavsett yrke. Vid sidan om dessa frågor, eller kanske parallellt är den absolut viktigaste frågan för mig att stoppa vinsterna i välfärden. För mig är det helt absurt att vi för det första underminerat den demokratiska kontrollen av välfärden och för det andra att ansvariga politiker kan acceptera att inte varenda krona går till det den avsågs att gå till. Oavsett om det handlar om mormor på hemmet, barnet i förskolan eller den funktionsnedsatta med assistansbehov.

Vilka andra politiska frågor är aktuella i distriktet? 

En av de viktigaste frågorna i distriktet har varit densamma under längre period än vårt parti har funnits; Bostadspolitiken. Storstockholm har nästan alltid i modern tid haft problem med trångboddhet och svårigheter att få tag på en bostad. I dagens läge är det nästintill omöjligt för människor utifrån landet att få tag i en bostad. Möjligheterna att hyra sin bostad är ännu färre, och tyvärr kommer frågan bestå.

Den rödgröna majoriteten i Stockholms stad har påbörjat byggandet av fler hyresrätter än vad vi sett på många år, men vi behöver göra ännu mer. I övrigt sammanfaller distriktets huvudfokus väldigt väl med de frågorna som jag nämnt ovan; Rätt till trygga jobb, motstånd mot utförsäljningar och vinster i välfärden och en arbetsmarknad där ingen utnyttjas ekonomiskt på grund av sitt kön eller ursprung.

Intervju: Johan Engman

ÖPPET BREV till statsminister Stefan Löfvén inför resan till Iran:

Vi vänder oss till dig inför statsbesöket 11-12 februari.

Flera fackliga aktivister har tidigare torterats och misshandlats till döds eller mist livet på grund av utebliven sjukvård och nedbrytande isolering. Frigivande av våra fackliga kamrater borde därför vara en av förutsättningarna för fortsatta samtal.

Arbetarnas rättslöshet och de låga arbetskraftskostnaderna är samtidigt lockande faktorer för svenska och andra multinationella företags vilja att investera i produktion i Iran, som även erbjuder särskilda fria ekonomiska zoner där företagen har mycket låg beskattning.

Hela texten publiceras i Dala-Demokraten:
https://www.dalademokraten.se/opinion/ledare/frigivande-av-fackliga-kamrater-maste-ga-fore-okad-iranhandel

Över hela världen är fackligt arbete och fackligt engagerade hotade och trakasserade. I kampen för arbetsrätten och demokratiska rättigheter för arbetare är det många som utsätts för hård press. Även i Sverige har vi upplevt att det fackliga arbetet blir tuffare men ute i världen kan situationen vara mycket svår. Många fackliga företrädare hotas, trakasseras, misshandlas, svartlistas och t.o.m. dödas. Arbetsrätt och demokratiska framsteg för arbetare är ständigt under hot över hela världen.

För Kommunalvänstern är den internationella solidariteten med de fackligt engagerade ute i världen av stor betydelse. Genom solidariteten kan vi stödja varandra och påvisa de orättvisor som drabbar många av våra kamrater.

Aquiles Bernabe Mercado Rioseco från Chile är en sådan kamrat som drabbats svårt av trakasserier och svartlistning. Aquiles har under mer än 3 decennier arbetat fackligt, alltså även under juntatiden. Mestadels för fackföreningen för de statligt anställda men efter utförsäljning av statliga bolag också för de då privatanställda. Detta har för hans del inneburit att han idag är svartlistad, fortsatt trakasserad och lever under mycket svåra förhållanden, inte minst ekonomiskt.

Chile var en föregångare under militärdiktaturen med utförsäljning av offentlig verksamhet. I dagens Sverige kan vi också se problem med privatiseringar av välfärden.

Vi i Kommunalvänstern kräver att dessa trakasserier och denna svartlistning upphör och uppmanar de chilenska myndigheterna att agera. Vi uppmanar också andra fackföreningar och fackliga företrädare att agera så att Aquiles får hjälp att komma ur sin situation och ges möjlighet att leva ett drägligt och värdigt liv.

Kommunalvänstern

I november landar regeringens utredning om vinster i välfärden. De uppgifter som läckt ut ännu så länge säger att det kan få handla om tvåsiffriga procenttal i vinstmarginal. Långt högre vinst än vad de flesta företag gör i Sverige. Det är svårt att förstå hur Svenskt Näringsliv tycker att välfärdsföretagen ska få använda skattepengar på ett obegränsat sätt och plocka ut mer vinst än Volvo och Sandvik.

Näringslivets lobbyorganisationer har under hösten flyttat fram debattpositionerna. Under valrörelsen för två år sedan pratade även borgerliga debattörer om hur kvaliteten måste säkras inom välfärden. Nu diskuterar arbetsgivarföreningar istället om deras rättighet att ta ut vinster på skattepengarna som omsätts. Under hösten har det hotats med att lägga ner företagen och säga upp personalen om de inte får göra någon vinst. Samtidigt som de har stridigt hårt i kollektivavtalsförhandlingarna för att hålla nere lönerna.

Ett av problemen med vinsttänkandet är det är marknaden som nu styr utbudet av tjänster istället för behoven.

Vänsterpartiet har kritiserats för att fokusera för mycket på vinsterna och inte se att det behövs mer resurser till kommunerna. Nu har V precis förhandlat fram tio miljarder av regeringens budget direkt till välfärden. Vänsterpartiet drev frågan hårt i valrörelsen att pengar ska användas till verksamheten istället för att hamna i skatteparadis. Nu är det upp till bevis för arbetsgivare och övriga partier. Oavsett vinst eller inte krävs det mer resurser och kompetent personal för att säkra kvaliteten i välfärden.

Styrelsen Kommunalvänstern

Ebrahim Madadi, en av bussförarnas fackliga ledare i Tehran, ställdes inför domstol i april i år. Anklagad bland annat för att ha organiserat försök att fira Första Maj förra året. Hans styrelsekamrat Davoud Razavi dömdes till 5 års fängelse i januari och Ebrahim som nu är fängslad i avvaktan på domen, kan ha samma straff att vänta. Ebrahim har avtjänat flera fängelsestraff för sin fackliga verksamhet tidigare. Även bussförarfacket ”Vaheds” kassör Reza Shahabi, som var fängslad i 5 år, men tilläts genomgå en ryggoperation efter internationella kampanjer, har nu återförts till fängelset för ytterligare ett års straff trots att rehabiliteringen inte är avslutad.

Många fackliga aktivister finns bland de politiska fångarna i Iran. Flera av dem får förlängda straff innan det gamla straffet är avtjänat, som fallet är med Behnam Ebrahimzadeh och Rasoul Bodaghi. Flera nekas nödvändig sjukvård, som den cancersjuke Mohammed Jarrah och den njursjuke Mahmoud Salehi. Några misshandlas till döds som exemplen Afshin Osanloo, Sattar Behesti och Sharokh Zamani visat.

Kommunalvänstern uttalar vårt stöd till våra kamrater i Irans fängelser och kräver deras omedelbara och villkorslösa frigivande. Vi stöder det iranska folkets rätt till att organisera sig och strejka utan hot om fängslande, tortyr och avrättningar. Rätten att verka för välfärd, jämlikhet, rättvisa och ett värdigt liv.

Kommunalvänstern

I Dagens ETC 11/7 intervjuades Kommunals nye ordförande Tobias Baudin om bland annat politiska åsikter.

Facklig-politisk samverkan är en av de viktigaste uppgifterna för arbetarrörelsen. Många reformer har kommit till genom samarbete mellan fackförbund och politiska partier. Under åren med borgerlig regering har det varit svårare när allianspartierna inte varit intresserade av något samarbete. Och efter valet 2014 har delar av arbetarrörelsen varit passiva och litat på att en statsminister med facklig bakgrund ska ställa allt till rätta.

Därför är det bra att Kommunals nya ledning åter tar initiativ för att skapa förbättringar på arbetsmarknaden. Baudin säger om stödet till Socialdemokraterna att han inte tänker ”sitta på läktaren som hejarklack, utan ställa krav på en politik som gynnar förbundets medlemmar.” Samarbete med S är en fördel för att kunna driva igenom fackliga frågor parlamentariskt. Men det är också viktigt att kunna ställa krav och vara drivande för att regeringen verkligen tar rätt beslut.

I regeringens senaste budget förhandlade Vänsterpartiet in tio miljarder i öronmärkta pengar till välfärden. En satsning som ska öka bemanningen, skapa fler anställningar och ge bättre arbetsvillkor för alla som jobbar inom skola, vård och omsorg. Tobias Baudin välkomnar pengarna som kommer in till den kommunala sektorn. Men säger också att han ”är helt övertygad om att det inte kommer att räcka.” Och det stämmer helt klart att det kommer krävas mer vänsterpolitik för att få fler pengar även i fortsättningen till välfärden.

Tobias Baudin vill även få bort vinstjakten i välfärden. Vänsterpartiet drev frågan hårt i valrörelsen att pengar ska användas till verksamheten istället för att hamna i skatteparadis. Just nu utreds av regeringen hur systemet med vinstuttag ska kunna avvecklas. Det är glädjande om Kommunals nye ordförande i så fall kommer att pressa Socialdemokraterna i frågan. När utredningen är klar behövs det att S också tar klar ställning för att ta bort vinsterna.

I intervjun är Tobias Baudin också tydligt med att han är feminist. Eftersom det bara finns ett socialistiskt och feministiskt parti i riksdagen kan vi bara säga:
Välkommen till Vänsterpartiet, Tobias Baudin!

Styrelsen Kommunalvänstern

Jag bromsade bilen direkt framför ingången till förlossningen och tryckte på ringklockan. Strax efter kom fyra barnmorskor springande men en rullande bår. Just den här tiden på dagen fanns det några som hade lite tid över att hjälpa till. När vårt förra barn föddes hade varje barnmorska tre födande mammor att springa emellan.

I samhällsdebatten brukar det sägas att det kollektiva arbetet inte finns längre. Nu är alla individer som jobbar med helt olika arbetsuppgifter. På ett sjukhus är verkligheten en annan. Oavsett utbildning och lön behövs hela kedjan. Allt från barnmorskor till sjuksköterskor och undersköterskor. Och ingen tror väl att det är läkaren som städar sjukhuset eller lagar maten? En sjuksköterska som hade några minuter erbjöd sig att parkera vår bil. Så att den inte skulle stå i vägen för ambulansen och jag kunde stanna kvar med min fru under hela förlossningen.

På kvällen plockade jag med en Metro ur sjukhusets tidningsställ. Just samma dag skrev vänsterpartisten Karin Rågsjö om resurserna som behöver läggas in i förlossningsvården. Redan innan BB Sofia stängde fanns det både plats- och personalbrist. Nu under våren och sommaren har många familjer fått åka lång väg till förlossningen. Själva hade vi ren tur att det fanns plats den dag som min fru födde barn. Vattnet gick i bilen på väg till Huddinge. Och hade vi blivit skickade till Västerås eller Södertälje istället skulle barnet säkert fötts i bilen.

Vänsterpartiets lösning är inte att bygga nya flashiga sjukhus. Istället förhandlades det fram 10 miljarder från regeringen till kommande budget. Pengar som ska bemanna välfärden. En stor framgång för oss som vill att skattepengar ska användas till skola, vård och omsorg.

”Nu är det viktigt att se till att varenda krona av de tio årliga välfärdsmiljarderna som också förhandlats fram med regeringen, verkligen går till det de är avsedda för; att skapa en bättre vård med bättre arbetsmiljö, fasta heltidsanställningar och rimliga arbetsvillkor för barnmorskorna och all annan personal som behövs för att säkerställa god och jämlik vård, inte minst på förlossningarna när barn ska komma till världen”, skriver Karin Rågsjö.

I vårt fall gjorde personalen vår tid på förlossningen och BB till en jättefin upplevelse.
Vård- och förlossningspersonal gör ett fantastiskt jobb och förtjänar de bästa möjligheterna att utföra arbetet.

Johan Engman,
Ordförande Kommunalvänstern

Hela debattinlägget från Vänsterpartiet finns här:

https://www.metro.se/metro-debatt/taxiforare-ska-inte-behova-bli-barnmorskor-i-sommar/EVHpfA!2KOhGnsBKUyg/

Troligen är det runt 100 % av alla Kommunalmedlemmar som är missnöjda just nu. Även om det inte är så många av dem som fått komma till tals. Desto fler ”experter”, borgerliga journalister och överfulla kommentarsfält i sociala medier.

Historien i kvällstidningarna visar i stort mycket av hur synen just nu på fackföreningar är. För många är det en förening man går med i, betalar medlemsavgiften och får diverse skyddspaket för pengarna. Istället för att aktivera sig och gå utbildningar använder man sin förening till att ringa ett kontor och ställa sina frågor. De senaste veckorna är det framförallt passiva missnöjda medlemmar som gått ur när ”de där andra som är facket” har misskött sig. Tyvärr så förstärker förbundsledningen hela bilden när man visar en toppstyrning som använder sin position till privata fördelar.

Uttalandet från Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet sa på ett tidigt stadium att det är upp till Kommunals medlemmar att bestämma om någon ska avgå. Nu blev det så att de flesta avgångsröster som har hörts har kommit från kommentarsfält på sociala medier. Journalister och alla möjliga ”experter” har fått berätta om vad de tycker Kommunals förtroendevalda ska göra.
…
Kommunals kapital och strejkkassa behöver investeras och aktier är ju ganska opålitliga. Arbetarrörelsen har bra användning av att driva företag som medlemmarna får nytta av. Folksam startades för att arbetarna skulle ha möjlighet att försäkra sig. ABF och Folkets hus har drivits av andra anledningar än att bara gå i vinst.
Men att starta en lyxrestaurang är ett vansinnigt företag. Så länge det inte finns mycket pengar som inte behövs, om man är ett gäng som har lång erfarenhet av branschen eller gillar självplågeri, är en restaurang en rent korkad investering.

En del kommentatorer har uppmanat folk att gå med i SAC istället. Jag ska säga först att jag har närstående som jobbar hårt med utbildning mm för Syndikalisterna. Och för alla som helst vill göra fackligt arbete genom att demonstrera utanför andras arbetsplatser, eller i kommentarsfält, är SAC ett bra alternativ. För oss andra som gillar kollektivavtal, förhandlingar om förbättringar på den egna arbetsplatsen och kollektivt förhandlade löner är fortfarande LO-förbunden bäst.

…
När det gäller Margot Wallström är det lite oklart vad som är fel egentligen. Men hennes företrädare som utrikesminister var misstänkt för långt värre saker. Carl Bildt blandade privata affärer med internationella handelskontrakt. Och satt i styrelsen för ett företag som orsakade folkrensning och mord i Afrika. Kvällstidningarnas granskning där var svag.

…
Vårt Kommunal är ett skadat förbund. Största problemet är inte att en drös medlemmar försvinner. Utan framförallt är risken att många fackligt förtroendevalda snart kommer tappa sugen. När hårt arbetande aktivister känner att förbundsledningen inte delar samma mål och värderingar. Men att gå ur facket är en lösning som bara gynnar arbetsgivarna. Istället för en försvagning behöver vi ha kvar alla medlemmar för att kunna förändra förbundet.
…
Att Kommunal bytte logga förra året räckte inte för att skapa rätt image för förbundet. Det kan bli en lång resa tillbaka till att bli det som arbetarrörelsen ska stå för. Medlemmar behöver bli både mer aktiva och delaktiga. Kommande förbundsstyrelse skulle behöva gå igenom någon form av värderingskonferens. Fast utan inspirationsresa och alkohol.
Alkoholpolicyn behöver bli tydligare. Ung Vänster har en nollpolicy, inte bara av ekonomiska skäl eller för att de organiserar minderåriga, men även för att det hänger ihop med arbetarrörelsens historia och värdegrund. Även fackförbundet Vision har en nolltolerans. Lyran måste granskas och restaurangen läggas ner. Trygghetsavtal/fallskärmar hör inte hemma i en fackförening. Arvoden för förbundsstyrelsen bör också ses över. När våra ledare tjänar många gånger mer än medlemmarna är risken att de får andra klassintressen.

Det positiva som kan komma ur alla skandaler är en ändrad syn på vad en fackförening är. Att vi medlemmar själva granskar förbundsledningen, istället för att kvällstidningar gör det. Att fler kommunalare skriver kongressmotioner, går på sektionsårsmöten och taggar varandra inför avtalsrörelsen.
En bra början till förändring blir 31 maj när Kommunals kongress startar.

Johan Engman,
Kock och styrelseledamot i Kommunalvänstern

Kommunalvänstern gick i den främre delen av Vänsterpartiets tåg i Stockholm. I år hade ännu fler av våra medlemmar anslutit under vår banderoll. Stort tack till alla som demonstrerade på arbetarrörelsens viktigaste dag.
Historiskt så var första maj den dag som arbetarna fick göra vad de ville. Måndag-lördag var det jobb och söndagar obligatorisk i kyrkan. Men första maj var fri och så är det ju fortfarande. De som inte vill demonstrera kan välja att se på TV eller vara ute med båten.

Trots att flera hundra tusen demonstrerar i Sverige, så är första maj den enda högtid som blir ifrågasatt. Varje år är det borgerliga debattörer som sitter i panelsoffor eller skriver på ledarsidor hur onödigt det är med arbetarrörelsens dag. Att det bara är en propandadag för en socialdemokrati som hade makten i 32 år i sträck.

Även om det också går fackliga ombudsmän och riksdagsledamöter i tågen, är det framförallt gräsrötternas dag. De flesta reformer har stått på ett demonstrationsplakat innan de genomförts. Och det var väl knappast så att regeringen bara vaknade en morgon på 70-talet och kom på att ”förskola för alla vore en bra grej.” När såg du förresten några ateister diskutera i morgonsoffan om vi ska avskaffa pingst eller påsk?
Jag tycker personligen också att KD kan få demonstrera på första maj. Om de vill snacka arbetsvillkor alltså. För det är det som dagen handlar om. Vill de demonstrera för andra saker får de instifta en egen ”Antiabortdag” eller ”Sänkabensinskattedagen”.

Direkt efter första maj dök det upp en virtuell union busting. Ett nätverk som kallar sig Alliansens vänner överöste fackförbundet Livs Facebook sida med negativa kommentarer. Bakgrunden är att facket vill skriva kollektivavtal med ett litet bageri i Linköping. Företaget har gått dåligt, och ägarna tycker då att det är för dyrt att betala de löner som resten av branschen har för sina anställda. Arbetarkollektivet brukar i de här fallen tycka att det är onödigt med företag som går minus och samtidigt vill att de anställda ska rädda alltihop genom lägre löner. Borgerliga debattörer från bland annat Timbro tyckte däremot att det är viktigt att rädda minsta arbetsgivare till varje pris och kallade facket för maffia.

Så borgerligheten vilar aldrig. De är organiserade och aktiva året om. Så ännu en gång: Tack till alla som organiserar sig och demonstrerar på första maj!

Johan Engman,
Kassör Kommunalvänstern