Skip to main content

Författare: johanengman

En personlig och politisk krönika

Skrivet av johanengman den . Postad i Kommunalvänstern. Inga kommentarer till En personlig och politisk krönika

Jag bromsade bilen direkt framför ingången till förlossningen och tryckte på ringklockan. Strax efter kom fyra barnmorskor springande men en rullande bår. Just den här tiden på dagen fanns det några som hade lite tid över att hjälpa till. När vårt förra barn föddes hade varje barnmorska tre födande mammor att springa emellan.

 

I samhällsdebatten brukar det sägas att det kollektiva arbetet inte finns längre. Nu är alla individer som jobbar med helt olika arbetsuppgifter. På ett sjukhus är verkligheten en annan. Oavsett utbildning och lön behövs hela kedjan. Allt från barnmorskor till sjuksköterskor och undersköterskor. Och ingen tror väl att det är läkaren som städar sjukhuset eller lagar maten? En sjuksköterska som hade några minuter erbjöd sig att parkera vår bil. Så att den inte skulle stå i vägen för ambulansen och jag kunde stanna kvar med min fru under hela förlossningen.

 

På kvällen plockade jag med en Metro ur sjukhusets tidningsställ. Just samma dag skrev vänsterpartisten Karin Rågsjö om resurserna som behöver läggas in i förlossningsvården. Redan innan BB Sofia stängde fanns det både plats- och personalbrist. Nu under våren och sommaren har många familjer fått åka lång väg till förlossningen. Själva hade vi ren tur att det fanns plats den dag som min fru födde barn. Vattnet gick i bilen på väg till Huddinge. Och hade vi blivit skickade till Västerås eller Södertälje istället skulle barnet säkert fötts i bilen.

 

Vänsterpartiets lösning är inte att bygga nya flashiga sjukhus. Istället förhandlades det fram 10 miljarder från regeringen till kommande budget. Pengar som ska bemanna välfärden. En stor framgång för oss som vill att skattepengar ska användas till skola, vård och omsorg.

”Nu är det viktigt att se till att varenda krona av de tio årliga välfärdsmiljarderna som också förhandlats fram med regeringen, verkligen går till det de är avsedda för; att skapa en bättre vård med bättre arbetsmiljö, fasta heltidsanställningar och rimliga arbetsvillkor för barnmorskorna och all annan personal som behövs för att säkerställa god och jämlik vård, inte minst på förlossningarna när barn ska komma till världen”, skriver Karin Rågsjö.

 

I vårt fall gjorde personalen vår tid på förlossningen och BB till en jättefin upplevelse.
Vård- och förlossningspersonal gör ett fantastiskt jobb och förtjänar de bästa möjligheterna att utföra arbetet.

 

Johan Engman,
Ordförande Kommunalvänstern

Hela debattinlägget från Vänsterpartiet finns här:

https://www.metro.se/metro-debatt/taxiforare-ska-inte-behova-bli-barnmorskor-i-sommar/EVHpfA!2KOhGnsBKUyg/

Vad vi behöver…

Skrivet av johanengman den . Postad i Kommunalvänstern. Inga kommentarer till Vad vi behöver…

Troligen är det runt 100 % av alla Kommunalmedlemmar som är missnöjda just nu. Även om det inte är så många av dem som fått komma till tals. Desto fler ”experter”, borgerliga journalister och överfulla kommentarsfält i sociala medier.

Historien i kvällstidningarna visar i stort mycket av hur synen just nu på fackföreningar är. För många är det en förening man går med i, betalar medlemsavgiften och får diverse skyddspaket för pengarna. Istället för att aktivera sig och gå utbildningar använder man sin förening till att ringa ett kontor och ställa sina frågor. De senaste veckorna är det framförallt passiva missnöjda medlemmar som gått ur när ”de där andra som är facket” har misskött sig. Tyvärr så förstärker förbundsledningen hela bilden när man visar en toppstyrning som använder sin position till privata fördelar.

Uttalandet från Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet sa på ett tidigt stadium att det är upp till Kommunals medlemmar att bestämma om någon ska avgå. Nu blev det så att de flesta avgångsröster som har hörts har kommit från kommentarsfält på sociala medier. Journalister och alla möjliga ”experter” har fått berätta om vad de tycker Kommunals förtroendevalda ska göra.
…
Kommunals kapital och strejkkassa behöver investeras och aktier är ju ganska opålitliga. Arbetarrörelsen har bra användning av att driva företag som medlemmarna får nytta av. Folksam startades för att arbetarna skulle ha möjlighet att försäkra sig. ABF och Folkets hus har drivits av andra anledningar än att bara gå i vinst.
Men att starta en lyxrestaurang är ett vansinnigt företag. Så länge det inte finns mycket pengar som inte behövs, om man är ett gäng som har lång erfarenhet av branschen eller gillar självplågeri, är en restaurang en rent korkad investering.

En del kommentatorer har uppmanat folk att gå med i SAC istället. Jag ska säga först att jag har närstående som jobbar hårt med utbildning mm för Syndikalisterna. Och för alla som helst vill göra fackligt arbete genom att demonstrera utanför andras arbetsplatser, eller i kommentarsfält, är SAC ett bra alternativ. För oss andra som gillar kollektivavtal, förhandlingar om förbättringar på den egna arbetsplatsen och kollektivt förhandlade löner är fortfarande LO-förbunden bäst.

…
När det gäller Margot Wallström är det lite oklart vad som är fel egentligen. Men hennes företrädare som utrikesminister var misstänkt för långt värre saker. Carl Bildt blandade privata affärer med internationella handelskontrakt. Och satt i styrelsen för ett företag som orsakade folkrensning och mord i Afrika. Kvällstidningarnas granskning där var svag.

…
Vårt Kommunal är ett skadat förbund. Största problemet är inte att en drös medlemmar försvinner. Utan framförallt är risken att många fackligt förtroendevalda snart kommer tappa sugen. När hårt arbetande aktivister känner att förbundsledningen inte delar samma mål och värderingar. Men att gå ur facket är en lösning som bara gynnar arbetsgivarna. Istället för en försvagning behöver vi ha kvar alla medlemmar för att kunna förändra förbundet.
…
Att Kommunal bytte logga förra året räckte inte för att skapa rätt image för förbundet. Det kan bli en lång resa tillbaka till att bli det som arbetarrörelsen ska stå för. Medlemmar behöver bli både mer aktiva och delaktiga. Kommande förbundsstyrelse skulle behöva gå igenom någon form av värderingskonferens. Fast utan inspirationsresa och alkohol.
Alkoholpolicyn behöver bli tydligare. Ung Vänster har en nollpolicy, inte bara av ekonomiska skäl eller för att de organiserar minderåriga, men även för att det hänger ihop med arbetarrörelsens historia och värdegrund. Även fackförbundet Vision har en nolltolerans. Lyran måste granskas och restaurangen läggas ner. Trygghetsavtal/fallskärmar hör inte hemma i en fackförening. Arvoden för förbundsstyrelsen bör också ses över. När våra ledare tjänar många gånger mer än medlemmarna är risken att de får andra klassintressen.

Det positiva som kan komma ur alla skandaler är en ändrad syn på vad en fackförening är. Att vi medlemmar själva granskar förbundsledningen, istället för att kvällstidningar gör det. Att fler kommunalare skriver kongressmotioner, går på sektionsårsmöten och taggar varandra inför avtalsrörelsen.
En bra början till förändring blir 31 maj när Kommunals kongress startar.

 

Johan Engman,
Kock och styrelseledamot i Kommunalvänstern

Tack till alla som demonstrerade!

Skrivet av johanengman den . Postad i Kommunalvänstern. Inga kommentarer till Tack till alla som demonstrerade!

Kommunalvänstern gick i den främre delen av Vänsterpartiets tåg i Stockholm. I år hade ännu fler av våra medlemmar anslutit under vår banderoll. Stort tack till alla som demonstrerade på arbetarrörelsens viktigaste dag.
Historiskt så var första maj den dag som arbetarna fick göra vad de ville. Måndag-lördag var det jobb och söndagar obligatorisk i kyrkan. Men första maj var fri och så är det ju fortfarande. De som inte vill demonstrera kan välja att se på TV eller vara ute med båten.

Trots att flera hundra tusen demonstrerar i Sverige, så är första maj den enda högtid som blir ifrågasatt. Varje år är det borgerliga debattörer som sitter i panelsoffor eller skriver på ledarsidor hur onödigt det är med arbetarrörelsens dag. Att det bara är en propandadag för en socialdemokrati som hade makten i 32 år i sträck.

Även om det också går fackliga ombudsmän och riksdagsledamöter i tågen, är det framförallt gräsrötternas dag. De flesta reformer har stått på ett demonstrationsplakat innan de genomförts. Och det var väl knappast så att regeringen bara vaknade en morgon på 70-talet och kom på att ”förskola för alla vore en bra grej.” När såg du förresten några ateister diskutera i morgonsoffan om vi ska avskaffa pingst eller påsk?
Jag tycker personligen också att KD kan få demonstrera på första maj. Om de vill snacka arbetsvillkor alltså. För det är det som dagen handlar om. Vill de demonstrera för andra saker får de instifta en egen ”Antiabortdag” eller ”Sänkabensinskattedagen”.

Direkt efter första maj dök det upp en virtuell union busting. Ett nätverk som kallar sig Alliansens vänner överöste fackförbundet Livs Facebook sida med negativa kommentarer. Bakgrunden är att facket vill skriva kollektivavtal med ett litet bageri i Linköping. Företaget har gått dåligt, och ägarna tycker då att det är för dyrt att betala de löner som resten av branschen har för sina anställda. Arbetarkollektivet brukar i de här fallen tycka att det är onödigt med företag som går minus och samtidigt vill att de anställda ska rädda alltihop genom lägre löner. Borgerliga debattörer från bland annat Timbro tyckte däremot att det är viktigt att rädda minsta arbetsgivare till varje pris och kallade facket för maffia.

Så borgerligheten vilar aldrig. De är organiserade och aktiva året om. Så ännu en gång: Tack till alla som organiserar sig och demonstrerar på första maj!

Johan Engman,
Kassör Kommunalvänstern

Vänsterpartiet kan ge bättre förutsättningar för kommunalare

Skrivet av johanengman den . Postad i Kommunalvänstern. Inga kommentarer till Vänsterpartiet kan ge bättre förutsättningar för kommunalare

Clara Lindblom web

Det var många av oss som hade en uppgiven känsla efter valet. Eller i alla fall en viss besvikelse. Det som i opinionsundersökningarna sett ut som en säker seger för de rödgröna partierna, blev istället en stor framgång för det rasistiska Sverigedemokraterna. SD lyckades suga upp det stora missnöjet med utvecklingen under alliansen. På valvakan var Jimmie Åkesson den ende partiledaren som inte tackade sina partimedlemmar och gräsrötter. Istället berömde han riksdagsgruppen för att ha fått partiet mer accepterat. Sveriges alternativa missnöjesparti är alltså i själva verket det som är mest toppstyrt. Intressant är det också hur uppriktig förvånade borgerliga debattörer har varit över sin förlust. De har inte varit medvetna hur illa folk har tyckt om ökade klyftor, ökad barnfattigdom och mindre resurser till välfärden. Då spelar det ingen roll hur trevlig Anders Borg ser ut i TV eller hur många tweets Carl Bildt kan skriva.

När riksdagen ser lite darrig ut med sin oklara majoritet, finns det mer hopp om progressiva förändringar i kommunerna och landstingen.

Undersköterskan Feline Flodin är nyinvald för Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting. Hon säger så här om det nya uppdraget:

”Fokus kommer att, i enlighet med partilinjen, ligga på att föra bra diskussioner inom den parlamentariska gruppen och där se till att fler perspektiv beaktas i det politiska arbetet. Konkret skulle det kunna vara att lyfta kommunalarna inom landstingets olika verksamheter, till exempel inom sjukvården och i trafiken. Men också att arbetare i LO-yrken använder sig av landstingets tjänster och att dessa måste vara lika tillgängliga för alla samhällsklasser. Utöver det är jag intresserad av kvinnors hälsa, och kvinnor är som bekant i överväldigande majoritet bland Kommunals medlemmar.”

I Stockholms stad blev det en röd-grön-rosa majoritet. Det ger verkligen hopp om nya tider för det som varit ett borgerlig skyltfönster. Vänsterpartisten Clara Lindblom har fått ett viktigt uppdrag som borgarråd med ansvar för äldre- och personalfrågor iStockholm Trots allt jobb med att starta upp allting, hinner hon svara på några kort frågor:

Vilken fråga är allra viktigast för dig att jobba med?

”Eftersom jag är både Äldre- och personalborgarråd kommer en viktig fråga vara att förbättra villkoren för de anställda inom äldreomsorgen. Vi är bland annat överens om att se över ersättningssystemen inom hemtjänsten och tillämpningen av LOV. De äldre har idag möjlighet att välja mellan över 220 anonyma hemtjänstföretag, men deras hemtjänsttimmar är däremot reglerade in i minsta detalj. Jag vill ge större utrymme för den äldre att tillsammans personalen bestämma över hur den dagliga omsorgen ska utföras.”

Vad kommer att förbättras för de anställda i Stockholms kommun?

”Vi kommer bland annat att se över hela personalpolicyn för Stockholms stad i syfte att öka de anställdas möjligheter till inflytande över sitt eget arbete. Dessutom kommer vi att öka bemanningen inom äldreomsorg och socialtjänst, samt genomföra en riktad lönesatsning till de grupper av stadens anställda som har allra lägst löner. Alla anställda i Stockholms stad ska ha trygga jobb, rätt till heltid och en lön som går att leva på.”

Under valet drev Kommunalvänstern frågan om att kräva kollektivavtal vid upphandlingar. Kommer det bli möjligt att kräva kollektivavtal för kommunens upphandlingar?

”Jajemen. Vi sitter just nu och ser över upphandlingspolicyn för att få in krav på kollektivavtal. Målsättningen är att även ställa krav på meddelarfrihet, utbildning och bemanning i upphandlade verksamheter, men det återstår att se hur mycket vi kan göra inom ramenför LOV inom hemtjänsten. Men med den översynen av LOV:en, upphandlings- och konkurrenspolicyn som den nya koalitionen är överens om har jag goda förhoppningar om att vi kommer att lyckas.”

Viktig kongress för Hotell- och restaurangfacket

Skrivet av johanengman den . Postad i Kommunalvänstern. Inga kommentarer till Viktig kongress för Hotell- och restaurangfacket

Den 7:e till 10:e november har Hotell- och restaurangfacket sin kongress. Fackliga kongresser är ju alltid intressanta. Även för medlemmar i andra förbund. Ofta kan ta det tas beslut eller uttalanden som blir förebilder för andra fackföreningar. Förra året tog Livs beslut om att vara ett feministiskt förbund. I år kan HRF gå samma väg.

Jag var ombud på förra HRF-kongressen 2011, och det var en rad viktiga motioner som gick igenom. Handlingsprogrammet 2014 var ett av de viktigaste. Det har gett ett omfattande arbete med allt från fler förtroendevalda, bättre utbildning och jobb med att höja statusen för branschen. Motionen för sex timmars arbetsdag fick bifall då av kongressen. Trots det har den inte drivits så hårt. Till årets kongress har till och med en avdelning motionerat om göra en ny prioritering och att driva kravet hårdare.

johanostmanKocken Johan Östman är med och driver podcasten ”Bakom svängdörrarna” som har intervjuat bland annat LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson och nuvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. I år är han kongressombud och även nominerad till förbundsstyrelsen. Han säger själv att den viktigaste motionen handlar om att minska karenstiden för facklig hjälp. Och att ta bort den för särskilt utsatta. ”Vi har i våran bransch alldeles för många som har en så utsatt situation eller så otrygg anställning att vi inte kan neka dem snabbare hjälp”, säger han. Johan Östman lyfter också fram föreningsdemokratin med rotation och sänkta arvoden för förbundsstyrelsen: ”Att sitta i styrelsen är ett förtroendeuppdrag och med höga arvoden och långa ”ämbetstider” riskerar man distansera sig från medlemmarna.” Hur förbundsstyrelsen ska se ut blir viktig för honom: ”Det gäller att vi väljer en progressiv styrelse som vågar prova nytt. Som vågar ta ställning och som inte är rädd att vara skarpa i åsikter och uttryck.”

Det är många politiska motioner, som till exempel frågan om individuell föräldraförsäkring. Men faktiskt inte så många om hur politiskt påverkansarbete och opinionsbildning ska gå till. En motion vill verka ”för en socialdemokratisk seger”. Men Östman lyfter också fram Vänsterpartiet. ”Vi ska samarbeta med båda arbetarpartierna för att få igenom våra intressen. Vänsterpartiet stödjer fackförbundsrörelsen och jobbar för en starkare arbetsrätt precis som Sossarna. Det kan man ju inte säga om de andra riksdagspartierna. Speciellt som det parlamentariska läget är nu är det viktigt att inte glömma Vänsterpartiet. Efterspelet efter valet har ju visat att vänsterpartiet har god chans att kunna påverka regeringen”, svarar han på min fråga om hur facklig-politisk samverkan ska gå till.

HRF:s medlemmar är några av de som drabbats hårdast av den borgerliga regeringens klasspolitik. Över en natt stoppade alliansen in en extra avgift för a-kassan. Det gjorde att summan på inbetalningskortet fördubblades för många medlemmar, och gav ett enormt medlemstapp. Nu har en del av avgiften försvunnit, samtidigt som HRF:s strategi med uppsökeri och fler förtroendevalda gett resultat. I år har förbundet börja växa igen. Samtidigt så har arbetsgivare inom restaurangbranschen fått sänkta arbetsgivaravgifter för unga och sänkt restaurangmoms. Och så de välbekanta skattesänkningarna för höga inkomster. Ingen annanstans är klassamhället så tydligt som i serviceyrkena inom hotell- och restaurang. Därför handlar också en av motionerna om att avskaffa monarkin. På Kommunals kongress var vinster i välfärden en av de hetaste debatterna. Det är naturligt nog inte lika hett för HRF som bara har med en motion om välfärden. Å andra sidan var restaurangmomsen väldigt diskuterad under valrörelsen. Men verkar inte beröra de restauranganställda så mycket. Arbetsgivarföreningen Visita satsade många miljoner i reklampengar för att inte återställa momsen. Enligt Johan Östman så anser de flesta i branschen att momspengarna varken skapar eller tar bort jobb.

Johan Engman, styrelseledamot Kommunalvänstern

Mer information och alla motioner om kongressen finns här:
https://www.hrf.net/kongress2014/motioner-och-handlingar
Podcasten Bakom svängdörrarna: https://podcasts.nu/poddar/bakom-svangdorrarna

Glöm inte att rösta!

Skrivet av johanengman den . Postad i Kommunalvänstern. Inga kommentarer till Glöm inte att rösta!

Det finns de inom arbetarrörelsen som tycker att det är onödigt att rösta i EU-valet 25/5. Att det ändå bara är 20 svenskar att rösta på, av 751 ledamöter totalt. Många menar att det ändå inte spelar någon roll vilka parlamentariker vi skickar till Bryssel. Eftersom EU skriver in nyliberalismen i grundlagen. Och eftersom EU är ett överstatligt och byråkratiskt bygge.

Just nu har EU-parlamentet allra mest fokus på frihandelsavtalet TTIP. Det låter ju bra med fri handel. Om länder handlar mer av varandra, så kan sysselsättningen och utbudet av varor öka. Men frihandel på EU:s vis innebär att marknaden sätts före människan. Att låga priser blir viktigare än arbetsrätt, anställningsvillkor och ordentliga löner. Det är också tänkt att sättas över länders lagstiftning. Det kan innebära att även om riksdagen beslutar att i svensk välfärd ska skattepengarna användas till verksamheten, så sätter TTIP företagens rätt att göra vinster ännu högre. Den fria rörligheten ska inte tas bort. Men företagens intressen ska inte få sättas över arbetsrätten.

Svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige. Det är väl ganska självklart för oss som röstar rött. Oavsett var en arbetare kommer ifrån, ska det vara samma villkor för alla. Att anställa folk från andra länder ska inte få vara ett sätt att dumpa lönerna. I och med Lex Laval tolkade den borgerliga regeringen EU:s utstationeringsdirektiv som att det är olagligt med stridsåtgärder som hotar den fria rörligheten. Den lagen borde ändras, och Sverige har möjlighet att kräva ett socialt protokoll i EU-fördraget för att skydda den svenska modellen.

Just nu handläggs också ett EU-förslag om undantag från arbetsmiljölagen för små företag. I den beräkningen räknas ”små företag” som företag med upp till 250 anställda. Alltså nästan samtliga i Sverige. Det här är ytterligare ett förslag som den borgerliga regeringen ställer sig bakom. Trots att de i debatten på hemmaplan hävdar att de är vänner till facket och den svenska modellen. Om förslaget skulle gå igenom kan det leda till en nedskuren arbetsmiljöpolitik. Samtidigt som Moderaterna kan hänvisa till EU och själva slippa undan ansvaret.

EU ska inte bestämma över saker som rätten till abort eller handel med snus. Men den största fördelen med ett europeiskt samarbete är att det går att sätta upp gemensamma regler för miljöfrågor. Här har EU verkligen en möjlighet att göra skillnad. Tyvärr har de borgerliga svenska parlamentarikerna inte velat ta den chansen. Det har visat sig att både när det gäller arbetsrättsfrågor, abortfrågan eller miljön så har de hellre röstat med sina konservativa europeiska kollegor, än följt det som majoriteten av svenskarna hade önskat sig.

Är det ändå ingen fråga som känns het just nu i EU-parlamentet? Ingen fara. Mandatperioden är fem år. Det är väldigt många beslut som ska tas under de åren. Det som är aktuellt just nu, kan ha ändrats till nästa år. Då känns det väl ändå bäst att välja in någon med samma idéer som du själv. Just nu visar opinionsundersökningar att det kan bli ett jämnt val. Och kom ihåg att på valdagen så är din röst lika mycket värd som 400 miljoner andra européers!

(Publicerat april 2014 ihop med flera fackligt aktiva vänsterpartister, i bland annat ETC Stockholm)

Inför Kommunals kongress 2013

Skrivet av johanengman den . Postad i Kommunalvänstern. Inga kommentarer till Inför Kommunals kongress 2013

Den 28-31 maj hålls Kommunals kongress i Stockholm. Förbundet ska välja en ny styrelse och anta nya stadgar.

Det finns också flera spännande motioner ur vänstersynpunkt:
Ett antal motioner från fyra olika avdelningar (Väst, Sydost, Stockholm och Skåne) vill ha arbetstidsförkortning och sex timmars arbetsdag. Nyligen tog Handels, HRF och Transport beslut för det på sina kongresser. Kommunals förbundsstyrelse väljer att inte bifalla, utan vill prioritera rätt till heltid, trygga anställningsformer och arbetsmiljöarbete. De här frågorna behöver inte vara motsatser till varandra. Så det kan bli en intressant debatt på kongressen.

Mycket diskussion blir det säkert också om motionerna mot vinster i välfärden. Förbundsstyrelsen har valt att inte yrka bifall på de motionerna. Utan vill prioritera reglering av bemanningen, med tydliga krav på personaltäthet och utbildad personal. De vill också ha mer resurser till offentliga sektorn och riktlinjer vad pengarna ska användas till.

Inte heller i den här frågan står yrkanden egentligen emot varandra: Begränsa vinsterna för att behålla pengar i verksamheten och utöka bemanningen är en utmärkt kombination. Självklart behövs det resurser för att ha tillräckligt med personal. Och just då är risken att vinsttänkande riskkapitalbolag sparar pengarna där.

Däremot blev det bifall från FS när det gäller barnomsorg på obekväm arbetstid. Det vore självklart jätteviktigt för en växande del av arbetarklassen som jobbar kvällar, nätter och helger. Det blev dessutom bifall för kollektivtrafik dygnet runt. Men inte för nolltaxa, vilket är en bra klassfråga som både ökar jämlikheten och är bra för miljön. Ironiskt nog har FS bifallit en annan motion för att ta bort kontanthantering på bussar, och det kunde ju vara ett steg i rätt riktning.

Förutom olika frågor om medlemsavgiften, så finns det flest motioner som handlar om att begränsa eller ta bort karenstid. Näst flest är de som vill att tandvård ska tas in i högkostnadsskyddet.
Nu är det upp till kongressombuden att rösta fram riktigt bra beslut.

Vänsterpartiföreningen Kommunalvänstern
(Publicerat i Flamman maj 2013)

Arbetstidsförkortning för bättre hälsa och fler jobb

Skrivet av johanengman den . Postad i Kommunalvänstern. Inga kommentarer till Arbetstidsförkortning för bättre hälsa och fler jobb

Kampen om tiden har alltid varit en av de viktigaste för arbetarrörelsen. Tillsammans med lön- och kollektivavtalsförhandlingar, så har det varit en dragkamp om vem som ska få sin del av kakan. Företagsägarna vill öka sina vinster. Och arbetarna vill ha löneökningar eller kortare arbetstid. Moderaterna har genom historien varit en hård motståndare mot de reformer för förkortad arbetstid som har genomförts.

Vänsterpartiet har andra visioner. Vi anser att människor behöver tid att leva. En idag alltmer hektisk arbetsdag stressar sönder hälsan, livet och relationerna till våra nära. Samtidigt har vi en rekordhög arbetslöshet och många jobbar ofrivilligt för lite. Vi behöver ett mänskligt och rättvist samhälle där människor har reella möjligheter att leva berikande liv. Många kvinnor idag betalar själva sin arbetstidsförkortning på arbetsmarknaden. Genom mer eller mindre frivilliga deltider. För att ha någon möjlighet att hinna med dagishämtning och vardagsliv, är många tvungna att sänka sin arbetstid och sin lön.Det är också många som knappt orkar jobba åtta timmar. Kroppen tar stryk av ett hårt arbetsliv. Samtidigt jobbar en del livet ur sig. Och det finns även de som inte får jobba alls.

Med kortare arbetsdagar skulle pengar omfördelas från privilegierade höginkomsttagare till vanliga hårt arbetande människor. Istället har Alliansen de senaste åren strösslat miljarder av våra gemensamma tillgångar på skattesänkningar till de redan rika. Deras alternativ till arbetstidsförkortning är istället RUT-avdraget. Då makten över tiden bara finns för den som har råd att betala. Det avdraget som istället uppmanar till att jobba ännu mer. Och under tiden låta någon annan sköta sitt hushåll. Den här ”någon annan” som själv inte har råd med något RUT. Med kortare arbetsdagar skulle vi istället hinna hämta på förskolan, komma hem och ta hand om vårt hushåll själva. Det skulle vara en reform som gynnar en stor arbetande majoritet. Istället för en liten överklass.

Vänsterpartiets rapport ”Striden om tiden” visar att 30 timmars arbetsvecka redan hade kunnat genomföras, om bara hälften av pengarna från Moderaternas jobbskatteavdrag hade använts till arbetstidsförkortning.

Många tror att arbetstidsförkortning står i motsats till andra viktiga reformer. Som rätt till heltid, säkra anställningsformer eller att slippa delade turer. Men kortare arbetstid går inte emot något av de sakerna. Framförallt inte rätten till heltid. Det är bara heltidsmåttet som skulle ändras. De som idag jobbar deltid skulle behålla sin lön, fortsätta jobba sex timmar och istället vara heltidsanställda.

I alla moderna ekonomier bör möjligheten att fördela produktionens vinster genom kortad arbetstid vara en levande fråga. Vid en arbetstidsreform måste förlorade arbetstimmar till stor del ersättas med nyanställningar. I t.ex. offentlig sektor måste verksamheten upprätthållas och utvecklas. Det betyder offentliga utgifter som man måste skapa budgetutrymme för. Men de kostnaderna är mindre än kostnaderna för jobbskatteavdragen. En avgörande skillnad är att jobbskatteavdragen knappast har bevisats minska arbetslösheten, medan faktiska anställningar i offentlig sektor skulle göra det.
Den bakåtsträvande regeringspolitiken har lett till massarbetslöshet och nedskärningar i offentlig välfärd. Sex timmars arbetsdag handlar om rätten till fritid och om makten över vår vakna tid. Vänsterpartiet vill se konkreta satsningar på fler jobb, förbättrad välfärd och ett mänskligare arbetsliv.

Kommunalvänstern

(Publicerat mars 2014 på bland annat Ka.se)

Pengarna ska gå till verksamheten

Skrivet av johanengman den . Postad i Kommunalvänstern. Inga kommentarer till Pengarna ska gå till verksamheten

I slutet av maj 2013 hålls Kommunals kongress. Förhoppningsvis kan ombuden då ta ställning mot de höga vinstuttagen inom välfärden. Det är inte meningen att våra skattepengar ska gå direkt i fickorna på riskkapitalbolag som i många fall också missköter verksamheten.

Några av motionerna, bland annat tillstyrkta av avdelningen i Stockholms län, till kongressen handlar om vinstintressen i välfärden. Förbundet har valt att inte yrka bifall på dem. Det finns såklart flera sidor av den ekonomiska frågan. Det kommer i vilket fall som helst var viktigt med rätt bemanning. Och, ja självklart behövs det resurser för att ha tillräckligt med personal. Och just då är risken att vinstänkande riskkapitalbolag sparar pengarna där.

Det finns också vissa som är oroliga att många jobb ska försvinna om vinster förbjuds. Men jobben skapas av behoven. Och det kommer fortfarande att behövas lika mycket vård, även om några företag väljer att stänga sin verksamhet.

Vi och våra kollegor förtjänar ordentlig bemanning, bra arbetsmiljö och bra löner. Och i så fall så behövs det bättre reglering av företagen. Så att pengarna stannar i verksamheten. Istället för att försvinna till ägarna i skatteparadis utomlands. Nu räcker det med vårdskandaler där patienterna får ligga i korridoren. Flera undersökningar visar att det finns ett brett stöd bland svenska folket för att skattepengarna ska gå till verksamheten i välfärden. Nu är det också dags för Kommunal att ställning för en välfärd utan vinstintressen!

Vänsterpartiföreningen Kommunalvänstern
(Skrivet maj 2013)

Valanalys

Skrivet av johanengman den . Postad i Kommunalvänstern. Inga kommentarer till Valanalys

Efter EU-valet har det kryllat av valanalyser. Trots att majoriteten av svenskarna inte brydde sig om att rösta, så verkar väldigt många vara nöjda med siffrorna. Bara 48,9% av de röstberättigade röstade. Frågan är dels hur legitimt EU-valet är, och dels varför vi ska flytta över mer makt från riksdagen till Bryssel, när intresset för EU-parlamentet är så lågt. Senaste riksdagsvalet hade till exempel 84,6%.
Flera krönikörer har varit glada över en grön vänstervåg som har svept in med MP och Fi. Och ja, det är positivt att folk bryr sig om miljö- och jämställdhetsfrågor. Men båda de partierna saknar vänsterperspektiv. De ser inte klassuppdelningar, och är oftast svaga i fackliga frågor som till exempel arbetsrätt.
Trots att jag är en evig optimist så blir jag lite orolig över det som kallas vänstervåg. När V:s opinionssiffror stiger till 8-10% direkt efter valet, så betyder det att vi har missat att engagera de procenten i valet. Och är vänsterfrågorna i så fall förankrade? Om vi inte ens kan få våra sympatisörer att knalla ner till vallokalen och lägga fem minuter på att rösta. Det kommer att behövas ett växande stöd som ändrar samhällsdebatten på riktigt, även efter valet i september. Det räcker inte bara med en liten våg. Det är hela nyliberalismen som behöver stoppas.

Det finns en del analytiker som säger att det var de antirasistiska protesterna som spelade SD i händerna. Att de fick röster för att folk tyckte synd om Jimmie Åkesson när ingen ville lyssna på hans tal. Men som Daniel Poohl på Expo skriver:

Det är mer troligt att folk röstade på SD för att de delar deras åsikter. Värdiga politiskt breda manifestationer mot SD visar att det finns ett folkligt motstånd mot SD. Och ett politiskt pris för den som sträcker ut handen och vill samarbeta med Jimmie Åkesson.

Har protesterna gynnat SD? Ja, kanske för att partiet har fått lite extra uppmärksamhet och reklam i valrörelsen. Men det hade blivit mycket värre om ingen alls hade protesterat. Jag hade i alla fall själv mått väldigt dåligt av att läsa kvällstidningars söndagsbilagor med en leende Åkesson. Hur han hade glidit runt vinkande i Sverige på en Eriksgata med journalister och supporters runt omkring sig, insläppt överallt med öppna armar. Nu var det ingen som vågade skriva de reportagen. Inte ens SD:s egen presstjänst vågar kalla turnén för lyckad. Överallt möttes Åkesson av ett missnöje. Vanliga människor som vände ryggen till vid talen. Vanliga arbetare som vägrade att närvara när han kom till deras arbetsplatser. Det visade sig bli den största antirasistiska folkrörelsen sedan apartheidtiden. ”Att sluta försvara människovärdet och demokratin måste vara uteslutet”, som Åsa Petersen skriver på Dagens Arena. Enligt valsiffrorna så verkar inte SD ha ökat i antal väljare så mycket sedan riksdagsvalet. Men med det låga valdeltagandet, så blir det väldigt höga procent. SD har varit väldigt bra på att mobilisera sina väljare. Och att vara tydliga med att rikta sina profilfrågor, till exempel att förbjuda tiggeri, till rätt målgrupp. Partiet har jobbat långsiktigt och målmedvetet i flera år. SD växte inte genom att affischera i tunnelbanan. Utan genom att springa i trappor, dela flygblad och hålla bokbord.

En del valanalyser har varit frågande över SD:s framgång. En kolumnist i Metro hade aldrig träffat någon SD-väljare, och tolkade det om att SD-väljare helt enkelt inte vågar prata om vad de röstar på. Nu kan man ju tycka att det borde märkas på folk ändå vad de har för åsikter oavsett vilken valsedel de stoppar i kuverten. Men jag tror mer att det är journalister som är isolerade. Det är lite av ett demokratiskt problem att Sveriges journalister ofta är så segregerade. Hur många valanalytiker har besökt Almgården i Malmö där SD fick 40% i EU-valet? Eller Bjuvs kommun, där SD har 6 mandat (av 31) i kommunfullmäktige?

Det är en bred antirasistisk folkrörelse som har bildats. Den har gjort att ingen politiker i Sverige just nu vågar överväga ett samarbete med SD. Partiet har inte fått igenom några motioner i riksdagen, och har inte tillåtits att få igenom sina rasistiska förslag. Det skulle behövas att den rörelsen också får större genomslag i hela samhället. För även utan SD så blir invandrare diskriminerade på arbetsmarknaden, och misstänkliggjorda i alla möjliga sammanhang. Det allra sjukaste under valrörelsen var att Skolverket satte rätten för nazistiska partier att propagera, framför rätten för skolans elever att inte kännas sig kränkta eller hotade av rasister som håller föreläsningar eller bokbord. Nynazistiska Svenskarnas parti ställde inte ens upp i EU-valet. Men skulle alltså ändå ha företräde att få en del av skolans undervisningstid genom sin reklam. Det verkar vara ett tecken i tiden att rätten att ”slänga ur sig vad som helst i yttrandefrihetens namn” går före alla andra mänskliga rättigheter.

Så vad gör vi nu? Ja, dagarna efter EU-valet kändes det lite uppgivet. Men en socialistisk valanalys måste ju också titta framåt. Så:

* Prioritera sakfrågor. Jag tycker själv att det är tråkigt att diskutera opinionssiffror och regeringsförhandlingar. Det säger inget om värderingar eller mål för samhället. Tyvärr brukar media oftare fokusera på siffror istället för sakfrågor. EU-valrörelsen visar att Vänsterpartiet inte ska släppa klimatfrågan. Det var framförallt miljöfrågor som folk kom med till valstugorna. En väljare kom och frågade i valstugan om V:s klimatprogram var bättre än MP:s. Så vi får verkligen inte lämna walkover till Miljöpartiet. Arbetsrättsfrågor är självklart också viktiga. Det blev tydligt under EU-valet att det är ett svagt kort för de gamla Moderaterna. Och det bör vara ett av de starkaste korten för Vänsterpartiet. Och trots allt så hoppas jag vi inte behöver motivera folk att rösta genom att säga: ”Du slipper rasisterna”, utan lockar väljare med våra egna sakfrågor.

* Brett basarbete. För arbetarrörelsen är det bara gräsrötternas basarbete som vinner mark. Vi har inte media på vår sida, och har inget automatiskt företräde att debattera våra frågor. Nu är det ju inte ens så att borgerliga partier klarar sig utan gräsrötter. Om lokala kristdemokrater hade kunnat förklara vid några bokbord vad Göran Hägglund egentligen menar med ”verklighetens folk”, så hade partiet inte legat under 4%. Samma sak med Centerpartiet. Det hjälper inte att Annie Lööf är alla borgerliga tidningars kelgris. I Skärholmens valdistrikt har C 0,1%. Det skulle kunna vara mer om det någon gång hade funnits en enda centeraktivist där som delat ut ett par flygblad.

Valet i september är fortfarande upp till oss.

Johan Engman