Hej kamrater!

Magnus Ivarsson heter jag och sitter i styrelsen för Kommunalvänstern i Stockholm. Jag jobbar som personlig assistent och har mitt huvudmedlemskap i partiet i Sollentuna. Där sitter jag i lokala styrelsen, ett par nämnder i kommunen och är reserv i kommunfullmäktige.

Förra torsdagen blev jag kallad till fullmäktige då en av våra ordinarie ledamöter sjukanmält sig. Det visade sig vara en bra kväll att hoppa in som reserv. På dagordning stod dels en nedläggning av en av Sollentunas 1-6 skolor och en motion från Sverigedemokraterna om att utreda ett lokalt tiggeriförbud.

Tillsammans med Miljöpartiet, Socialdemokraterna och det lokala Sollentunapartiet lyckades vi få skolnedläggandet på återremiss, vilket kommer att leda till att det kommer att krävas en bättre utredning från kontorets sida innan en nedläggning av skolan kan komma på tal igen. En liten seger i ett mörkblått Sollentuna! Vi lyckades dessutom få över en av liberalernas ledamöter på vår sida! Förhoppningsvis kommer föräldrarna till eleverna på den hotade skolan att minnas det här i nästa val.

Motionen om ett lokalt tiggeriförbud blev det mycket glädjande tvärnit för. Förslaget fick bara stöd av Sverigedemokraterna själva och Moderaterna. I det här fallet är det en klar fördel att de övriga blå partierna i Sollentuna, L, KD och C har en hel del att säga till om i det lokala alliansstyret. Det fanns aldrig en chans att motionen skulle gå igenom då samtliga partier utom två var mot förslaget. En seger för medmänsklighet och empati!

En kul kväll i Sollentuna blev det, med två segrar i två tunga frågor i protokollet.

Om man ska ha ett fackligt perspektiv på vår politik i Sollentuna, så ägnar vi tillsammans med Socialdemokraterna en hel del möda, åtminstone i omsorgsnämnden där jag sitter, åt att försöka få till bra villkor för de som jobbar ute i verksamheten, i de upphandlingar vi tvingas göra. I Sollentuna ligger hela omsorgen ute på privata utförare, så enda möjligheten att påverka är genom upphandlingar och avtal. Inte lätt, inte!

Ha det gott, kamrater!

Magnus Ivarsson, Sollentuna

Hej Kamrater!

Jag som skriver detta inlägg heter Robert Mjörnberg och jag sitter i styrelsen för Kommunalvänstern. Jag sitter också i Kommunfullmäktige för Vänsterpartiet i Stockholms Stad. Två dagar i rad har vi haft budgetdebatt i fullmäktige.

Igår var jag uppe i talarstolen och gjorde ett öppningsanförande när vi behandlade äldrefrågorna, då jag är Gruppledare för Vänsterpartiet i Äldrenämnden. Jag lyfte särskilt vår trygghetsskapande politik för stadens äldre, ”tryggt mottagande i hemmet och aktivitetscenter”. Samt att vi satsar 175 miljoner (!!) mer än majoriteten på stadens äldre! Jag riktade även kritik till den nuvarande majoriteten för att de på två år kommer ha gjort nedskärningar på äldreomsorgen med nästan lika mycket som vi lägger MER resurser än dem bara i år!

Samtidigt sänkte de skatten med 400 miljoner förra året, och då ska man komma ihåg att Stockholms Stad har bland landets tio lägsta skattesatser. Man sparar in på välfärden för att sänka skatten för de som har det gott ställt med andra ord!

Dessutom så var talade jag om vår satsning i äldreomsorgen, där vi avsätter medel för arbetsskor för alla anställda i stadens äldreomsorg. Sådan bra politik för arbetstagare kan man driva när man inte sänker skatter och skär ner på verksamhet! Förutom detta så hade man med vår budget fått arbetstidsförkortning inom hemtjänsten i egen regi!

Vi fick beröm, om än syrligt och inte menat som annat än provokation, från den blågröna majoriteten! De tyckte att vår budget var en mycket ideologisk och väl genomarbetad budget som var Socialistisk. Jag väljer att tolka det som att vi är på rätt väg!

Den som är intresserad kan kolla på hela budgetdebatten eller delar av den på denna länk!
https://stockholm.kommunetv.se/sv/archive/55

Kamratliga hälsningar

Robert

Vi var några stycken från Kommunalvänstern på Vänsterdagarna, partiföreningen skickade två medlemmar Sanna Tefke och Alida Fasth.

Vänsterdagarna började för min del på fredagen med att träffas på den fackliga nätverksträffen. Det var himla kul att jämföra med förra gången i Malmö 2017 för vi var nästan dubbelt så många som deltog. Extra kul för oss i Kommunalvänstern var att notera att Kommunal var en av de vanligaste fackföreningarna bland deltagarna.

Riksdagsledamöterna Ali Esbati och Ciczie Weidby inledde med att presentera hur de arbetar i riksdagen med arbetsmarknadsfrågor som efterföljdes av en diskussion om strejkrätten, förändringar i lagen om anställningsskydd m.m.

Efter det presenterade den nye facklige-politiske sekreteraren Gunnar Westin sig och berättade om kommande planerade aktiviteter. Bland annat planeras en facklig rikskonferens under 2020 och en facklig –politisk studiecirkel.

Avslutningsvis presenterade styrgruppen för det fackliga nätverket exempel på hur man kan organisera facklig –politiskt arbete från Stockholm, Göteborg och Malmö.

Under Vänsterdagarna fanns flera olika seminarier med fackligt innehåll, från om sex timmars arbetsdag, gigekonomin, kommunala upphandlingar, Daria Bogdanska som presenterade om sina erfarenheter som migrantarbetare till fackliga från Journalistförbundet, HRF och Handels som diskuterade vad som skett efter #metoo.

Men det som rönt störst uppmärksamhet i media bland annat är förstås det historiska förstagångsbesöket från LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. Han talade på storsamlingen och då särskilt om vikten av vänsterpolitik för att bryta vanmakten mot de som vill använda rasismen för att ställa LO-medlem mot LO- medlem, inte LO-medlem mot den elit och högerpolitik som orsakar de växande klasskillnaderna.

Om man ska sammanfatta dagarna skulle jag säga att de var fulla av engagemang och man fick massor med inspiration inför det kommande politiska arbetet.

//Ulrika Mårtensson

Intervju med Nina Broman Costa, kandidat till EU-parlamentet

Inför EU-valet har Kommunalvänstern gjort en unik intervju med Nina Broman. Nina är aktiv i Transportvänstern och fjärde namn på Vänsterpartiets lista till EU-parlamentet:

1. Varför är det viktigt att rösta i valet till Europaparlamentet?

Det är viktigt för att vi påverkas av EU varje dag. 30% av svenska lagar och 60% av kommunens agenda styrs av EU-direktiv. Vi måste rösta för att få den representation vi vill ha i parlamentet, inte lämna över till högern att bestämma åt oss.

2. Vilka frågor tycker du är viktigast att driva?

Det finns många viktiga frågor att driva. T.ex. klimatfrågan, schyssta arbetsvillkor och sociala rättigheter, alla demokratifrågor! Människor och klimat måste komma före marknadsintressen och kapitalet.

3. Inför valet 2014 kampanjade Kommunalvänstern för att kollektivavtal skulle krävas vid upphandlingar. Men det var svårt att driva, pga EU:s regler.
Hur är möjligheterna just nu att kräva kollektivavtal?

Mig veterligen har inget ändrats förutom att man nu mer har möjligheten till ”kollektivavtalsliknande villkor” i offentlig upphandling.

4. LO kampanjar med sin egen kandidat på Socialdemokraternas lista.
Hur ska vi i Vänsterpartiet få fram fler fackliga kandidater?

Vi behöver kanske bli ännu bättre på att lyfta varandra i de fackliga branschföreningarna. Vi har ju ett gott tvärfackligt samarbete redan idag, och det kan utvecklas mer. Önskvärt är att det blir fler distrikt med branschföreningar.

(Intervjuad av Johan Engman) 

Kamrater och mötesdeltagare,

Vänsterpartiet vill ha trygga anställningsformer. Det kan ju låta självklart. För vem vill egentligen riskera att plötsligt en dag bara få sparken av oklar anledning?

Men när den borgerliga regeringen Reinfeldt införde allmän visstidsanställning, sköt antalet osäkra anställningar i höjden. Sedan dess har arbetsgivarna rätt att hålla personal på tillfällig anställningstid utan att ange någon orsak.

Barnskötaren Veronica jobbade i förskolan på allmän visstidsanställning i två år. Veckan innan anställningen gick ut fick hon veta att det inte fanns mer jobb på arbetsplatsen. Trots att kommunen hade brist på förskoleplatser.

När Hotell- och restaurangfacket besökte olika arbetsplatser visade det sig att det fanns hotell med enbart extra anställd frukostpersonal. Och då servereras alltså frukost varje dag hela året.

Självklart ska det finnas vikariat när folk är föräldralediga. Och säsongsjobb för de som vill jobba i fjällen. Eller någon gång om året när det är Nobelmiddag. Men när de osäkra extra-anställningarna blir något varaktigt i flera år, blir det väldigt svårt att skaffa en egen bostad och få en stadig tillvaro.

Vi behöver få bort allmänna visstidsanställningar och få in riktiga, säkra anställningar.

Kamrater och mötesdeltagare

Imorgon är det andra maj. Det är dagen när regeringen lägger fram sitt förslag om att begränsa strejkrätten. Det gäller några ändringar om vem som ska få teckna kollektivavtal och ta ut sina medlemmar i strejk. På pappret små förändringar i lagstiftningen. Ännu så länge!

För när vi väl börjar med att nagga arbetsrätten kan nästa steg gå snabbt. Blir det en borgerlig regering nästa val är risken stor att sympatiåtgärder och andra möjligheter för fackföreningarna förbjuds. Och i framtiden kan arbetsgivarna få större inflytande och teckna avtal med andra typer av fackföreningar som passar dem bättre.

Andra maj 2019 kan gå till historien som dagen när arbetsrätten och strejkrätten började raseras. Imorgon finns bara ett alternativ. Stoppa förslaget i papperskorgen! Bevara strejkrätten!

 Den 26e maj är det val till EU-parlamentet. Ett parlament så långt bort och med så liten demokratisk insyn, att vi knappt förstår varför det är ens lönt att rösta. Men i EU-valet finns också vår tids ödesfrågor. Det är nu vi har chans att rädda klimatet och stoppa hotet från den ökande rasismen i Europa.

Med ett socialt protokoll i EU kan kollektivtalen följas även när arbetskraften rör sig över Europa. Våra arbetskamrater som gör samma jobb, ska också ha samma lön och samma rättigheter. Människor ska inte bli utnyttjade bara för att de åker till ett annat land och jobbar. Med ett socialt protokoll i EU kan alla arbetare få samma rättigheter, oavsett var man kommer ifrån. Vi ska ha samma avtal och samma rättigheter!

///

Johan Engman (Tal på Skärholmens torg, 1 maj 2019)

Kommunalvänsterns aktivist och styrelseledamot Robert Mjörnberg har startat uppdraget i Kommunfullmäktige. Politik handlar ju mycket om vägval. De borgerliga partierna prioriterar skattesänkningar framför alla förslag på reformer. För Miljöpartiet var maktpositionen viktigast efter valet, och gick över till en majoritet med de borgerliga partierna. För Vänsterpartiet är det viktigt att förvalta våra gemensamma resurser och bygga en stad som är utvecklad och anpassad till medborgarna.

Vänsterpartiet i Stockholms stad vill i sin budget satsa på en välbehövlig reform, arbetstidsförkortning med bibehållen lön i hemtjänsten. 60 miljoner kronor avsattes i beräkningarna för nästa år. Samtidigt vill Vänsterpartiet fortsätta arbetet med att låta anställda gå upp till heltid från ofrivillig deltid.

Robert har lång erfarenhet av både fackligt arbete och jobb som personlig assistent. Här är ett utdrag från hans anförande i kommunfullmäktige 13/12:

”Det är inga kaffepengar. Men det är en samhällsekonomiskt och kvalitetshöjande satsning, både för personalen och de äldre. Det är ett uttryck för en politisk vilja.

Det handlar om att ge personalen tid för återhämtning, vila och en meningsfull fritid. Jag vet hur det kändes i min kropp och mitt huvud efter mina 12 timmars pass. Smärtan i ryggen och känningarna av migrän. Oron för om vi då verkligen är vårt bästa jag på jobbet.

Vi fortsätter den politiska strävan vi påbörjade för hundra år sedan när vi kämpade för 8 timmars arbetsdag. Man sa då att det inte skulle vara samhället till gagn. Från borgerligt håll gjordes det klart att vi om något måste arbeta ännu hårdare ännu längre.”

Det är samma motargument fortfarande idag mot arbetstidsförkortning. De borgerliga partierna vill ha både senare pensionsålder, oförändrad arbetstid och samtidigt vissa grupper som ska ha lägre lön för samma arbete. I högerbudgeten som M drivit i riksdagen syns också neddragningar för Arbetsmiljöverket och i arbetsmarknadspolitiken.

”Vänsterpartiet vill inte se ett nytt försök med arbetstidsförkortning. Vi anser att det är dags på riktigt nu”, avslutade Robert sitt anförande i kommunfullmäktige med.

(Intervjuat och sammanställt av Johan Engman)

Kommunalvänsterns styrelseledamot och aktivist Robert Mjörnberg kom in på nionde plats på Stockholms stads vallista för Vänsterpartiet. Han kom också med på riksdagslistan på sjuttonde plats. Robert har jobbat som personlig assistent i sju år och är fackligt aktiv i Kommunal sektion Gullmarsplan. Han sitter också i Vänsterpartiet Storstockholms distriktsstyrelse och fackliga utskottet.

Vänsterpartiet Storstockholm hade sin valkonferens helgen 2-3 december, där listorna för riksdags- och kommunfullmäktigevalet. Val av landstingslistorna sköts upp och kommer väljas vid senare tillfälle.

Även Kommunalvänsterns medlem Ida Gabrielsson kom in på riksdagslistan på en fin sjätte plats.

Hela listan till Kommunfullmäktige i Stockholms stad finns här:

Valkonferens

Regeringens utredning om stopp för vinstuttag inom välfärden innehåller en bra grund att jobba med. Nu efter Socialdemokraternas kongress finns också ett bredare politiskt stöd för att få bort vinsterna. Tyvärr räcker det inte till majoritet i riksdagen, eftersom de borgerliga partierna fortfarande vill tillåta dräneringen av skattepengar.
Men med större tydlighet har nu S och V möjlighet att driva frågan i valrörelsen 2018. Det finns ett folkligt stöd och ett löfte om vinststopp kan ge många röster. En enad arbetarrörelse kan göra ett stopp för vinster i hela välfärdssektorn till en central och vinnande valfråga i riksdagsvalet.

Vi som jobbar inom välfärden vet att det inte bara är problem med riskkapitalister som roffar åt sig så mycket det går från våra skattepengar. Det finns ett feltänkande att allting ska räknas i siffror och pengar. När vi väl enats om att vinsterna ska bort, kan vi bygga vidare på att utveckla den offentliga sektorn. De tio miljarder som regeringen och Vänsterpartiet stoppade in i höstbudgeten var viktigt. Men det räcker nästan bara till att lappa och laga problemen som uppstått efter år av skattesänkningar. De ekonomiska satsningarna måste fortsätta.

Redan nu ser vi många av våra kollegor som börjar byta bransch. Om inte statusen och arbetsvillkoren förbättras för välfärdsyrkena, riskerar vi att en stor del av personalen försvinner. Ingen vill jobba i förskolan med hög ljudvolym och stora barngrupper. Vård- och omsorgsarbetare kommer tröttna på osäkra anställningsvillkor.
När vi väl enats om att få bort vinstjakten kan vi bygga vidare på en välfärd där personalen stannar kvar. En välfärd som har ordentlig bemanning, bra arbetsmiljö och schysta anställningsvillkor.

Kommunalvänstern

(Publicerat i Flamman 13/7 2017)

Kamrater och mötesdeltagare:

På första maj firar vi kampen för arbetstidsförkortning och rättigheter på jobbet. Men i dagens Sverige är det istället många som inte får jobba heltid eller som går runt på osäkra anställningsformer.
Borgerliga debattörer säger ofta att första maj inte längre behövs. Att vi redan har fått tillräckligt och inte behöver minimilöner, anställningstrygghet eller fackföreningar.
Den borgerliga alliansen införde anställningsformen ”allmän visstid”. Det gjorde att köksbiträdet Alexandra kunde fortsätta få instegsjobb och gå runt på osäkra anställningar i all evighet. Och på Stockholms bostadsmarknad behövs det antingen rika föräldrar eller en fast anställning.

…
Undersköterskan Karin som jobbar på ett äldreboende fick sin arbetstid hyvlad med 15 %. Det gör skillnad med flera tusenlappar i en hushållsbudget på marginalen. Det är skillnaden i valet mellan att köpa nya overaller till barnen, eller att köpa present till barnkalaset.
På sitt andra jobb fick Karin inte någon osthyvel. Utan en anställning i form av en ostkant. För att få ihop till en lön att leva på sitter Karin och väntar vid telefonen för att kunna ta alla pass som dyker upp. Frågan om hyvling av tjänster har förhandlats hårt i avtalsrörelserna. Men det är inte meningen att pengar som skulle gå till löneökningar istället går till att förhandla bort arbetsgivarnas mygel med uppsägningar. Lagen måste ändras politiskt. Hyvlingarna måste förbjudas från arbetsmarknaden!
…
I årets vårbudget presenterades positiv statistik för att sjukskrivna återgått till arbetet.
Städaren Antonio körde slut på ryggen vid 55 års ålder. Kroppen sa nej. Men Försäkringskassan tyckte att jo, Antonio kunde jobba med andra saker. Men utan flytande svenska och användbar utbildning, finns det bara kroppsarbete kvar att välja på. Efter år av nedskärningar har borgarna smulat vårt socialförsäkringssystem sönder och samman. Så när sjukpenningdagarna tog slut, fick Antonio bokstavligen krypa tillbaka till städjobbet igen.
INGEN av oss väljer att bli sjuka. Och INGEN av oss blir friska av hetsen från risken att bli utförsäkrade. Om vi människor ska kunna vara med och utveckla vårt samhälle, måste samhället ha en fungerande sjukförsäkring.

…
Vi känner alla någon som Karin, Antonio eller Alexandra. Många av oss har någon anhörig som går runt på tillfälliga anställningar eller som inte har den perfekta kroppen för att hänga med i arbetslivet. Och när borgarna klagar på att höginkomsttagare får en skattehöjning på 200 kronor, då finns det arbetare som har 200 kronor kvar när hyran är betald. Det behövs en politik som ser att vi är människor och att vi är värda att satsas på. En politik för mer resurser till välfärden och investeringar i jobb och bostäder.
Det är vår tur nu.
…
Näringslivet pumpar in skattekronor i kampanjer för att kunna fortsätta jaga vinst inom skola, vård och omsorg. Det är pengar som skulle gå till barnens skolgång och farmors omsorg, men som istället har gått till vinster och lobbyism.
Det finns inget annat land i världen där utförsäljningen av välfärden är så oreglerad. Det är bara i Sverige som riskkapitalister har så stora vinstmöjligheter.
Men det är inte bara själva vinsterna som är problemet inom välfärden. Utan också sättet att räkna oss människor i kronor och ören. När företagets eller kommunens ekonomichef sitter på kontoret och räknar om vi i personalen är lönsamma, då är det barnskötaren som täcker upp för kollegan som är sjuk. För i budgeten finns inga pengar till några vikarier. Eller vårdpersonalen som täcker upp i schemat. För patienter blir inte bara sjuka på kontorstid. När jag får hem räkningen för barnens förskola, är det inte adresserat till mig som förälder, utan mig som KUND. Oavsett driftsform i välfärden behövs det bra arbetsmiljö, ordentlig lön till personalen och rätt bemanning.

…
Vad passar bättre att prata om på första maj än arbetstidsförkortning. Tillsammans med löneförhöjning har det historiskt varit arbetarrörelsens viktigaste fråga. Sex timmars arbetsdag skulle ge ett mänskligare och rättvisare samhälle. En idag alltmer hektisk arbetsdag stressar sönder hälsan, livet och relationerna till våra nära. Idag är det istället många kvinnor som själva betalar sin arbetstidsförkortning genom mer eller mindre frivilliga deltider. För att ha någon möjlighet att hinna med dagishämtning och vardagsliv, är man tvungen att sänka sin arbetstid och sin lön. En arbetstidsförkortning till 30 timmars arbetsvecka med bibehållen lön, handlar om rätten till fritid och om makten över vår vakna tid.

Vi behöver ett arbetsliv med plats för fler, där människor inte slits ut i förtid utan orkar jobba till pensionsålder. Sverige är redo för en ny arbetstidsförkortning. Vi är redo för sex timmars arbetsdag.

…

Kamrater, mötesdeltagare, vänner – På första maj samlas vi som tror på ett bättre samhälle.
Ett jämställt samhälle, fritt från klassklyftor, rasism och diskriminering. Ingen av oss kan skapa det samhället på egen hand. Men om vi alla tar något steg och organiserar oss kan vi skapa en bättre värld tillsammans. Det kan vara i den lokala hyresgästföreningen, i ett fackförbund eller i ett politiskt parti.
Vi är inte en. Vi är inte två. Vi är en arbetarrörelse. Det är vår tur nu.

///

Bild: Leo Ahmed