Kampen om tiden har alltid varit en av de viktigaste för arbetarrörelsen. Tillsammans med lön- och kollektivavtalsförhandlingar, så har det varit en dragkamp om vem som ska få sin del av kakan. Företagsägarna vill öka sina vinster. Och arbetarna vill ha löneökningar eller kortare arbetstid. Moderaterna har genom historien varit en hård motståndare mot de reformer för förkortad arbetstid som har genomförts.

Vänsterpartiet har andra visioner. Vi anser att människor behöver tid att leva. En idag alltmer hektisk arbetsdag stressar sönder hälsan, livet och relationerna till våra nära. Samtidigt har vi en rekordhög arbetslöshet och många jobbar ofrivilligt för lite. Vi behöver ett mänskligt och rättvist samhälle där människor har reella möjligheter att leva berikande liv. Många kvinnor idag betalar själva sin arbetstidsförkortning på arbetsmarknaden. Genom mer eller mindre frivilliga deltider. För att ha någon möjlighet att hinna med dagishämtning och vardagsliv, är många tvungna att sänka sin arbetstid och sin lön.Det är också många som knappt orkar jobba åtta timmar. Kroppen tar stryk av ett hårt arbetsliv. Samtidigt jobbar en del livet ur sig. Och det finns även de som inte får jobba alls.

Med kortare arbetsdagar skulle pengar omfördelas från privilegierade höginkomsttagare till vanliga hårt arbetande människor. Istället har Alliansen de senaste åren strösslat miljarder av våra gemensamma tillgångar på skattesänkningar till de redan rika. Deras alternativ till arbetstidsförkortning är istället RUT-avdraget. Då makten över tiden bara finns för den som har råd att betala. Det avdraget som istället uppmanar till att jobba ännu mer. Och under tiden låta någon annan sköta sitt hushåll. Den här ”någon annan” som själv inte har råd med något RUT. Med kortare arbetsdagar skulle vi istället hinna hämta på förskolan, komma hem och ta hand om vårt hushåll själva. Det skulle vara en reform som gynnar en stor arbetande majoritet. Istället för en liten överklass.

Vänsterpartiets rapport ”Striden om tiden” visar att 30 timmars arbetsvecka redan hade kunnat genomföras, om bara hälften av pengarna från Moderaternas jobbskatteavdrag hade använts till arbetstidsförkortning.

Många tror att arbetstidsförkortning står i motsats till andra viktiga reformer. Som rätt till heltid, säkra anställningsformer eller att slippa delade turer. Men kortare arbetstid går inte emot något av de sakerna. Framförallt inte rätten till heltid. Det är bara heltidsmåttet som skulle ändras. De som idag jobbar deltid skulle behålla sin lön, fortsätta jobba sex timmar och istället vara heltidsanställda.

I alla moderna ekonomier bör möjligheten att fördela produktionens vinster genom kortad arbetstid vara en levande fråga. Vid en arbetstidsreform måste förlorade arbetstimmar till stor del ersättas med nyanställningar. I t.ex. offentlig sektor måste verksamheten upprätthållas och utvecklas. Det betyder offentliga utgifter som man måste skapa budgetutrymme för. Men de kostnaderna är mindre än kostnaderna för jobbskatteavdragen. En avgörande skillnad är att jobbskatteavdragen knappast har bevisats minska arbetslösheten, medan faktiska anställningar i offentlig sektor skulle göra det.
Den bakåtsträvande regeringspolitiken har lett till massarbetslöshet och nedskärningar i offentlig välfärd. Sex timmars arbetsdag handlar om rätten till fritid och om makten över vår vakna tid. Vänsterpartiet vill se konkreta satsningar på fler jobb, förbättrad välfärd och ett mänskligare arbetsliv.

Kommunalvänstern

(Publicerat mars 2014 på bland annat Ka.se)

Uppdaterades: 15 maj 2015