I Annelie Nordströms svar till mig på ka.se var det tydligt vilka prioriteringar som Kommunal ska ha politiskt, och vilka frågor som ska drivas mot partierna inför valet i september. Jag har inget att anmärka eller besvara i det. Men eftersom frågan om Miljöpartiet fortfarande hänger i luften, så skriver jag en kommentar om det, och skriver om vad jag själv tycker om MP:

I Ekots lördagsintervju beskrev Kommunals ordförande Annelie Nordström att hennes drömregering skulle bestå av S+MP. Det var många som var förvånade över det.
I mitt svar till Nordström så ifrågasätter jag också valet av MP. Partiet har inte gjort sig känt för att driva fackliga frågor i första hand. Jag fick också ett välformulerat svar, men inte helt tydligt om ett vurmande för Miljöpartiet. Jag tror att de flesta kommunalare förstod att det var en personlig åsikt med S+MP, eftersom det inte ligger i linje med Kommunals kongressbeslut. Däremot var det många medlemmar som reagerade på att Kommunals ordförande både uttryckte en personlig önskan, och att valet föll på MP. Jag har pratat med medlemmar som övervägt att lämna Kommunal, och träffat fackligt aktiva från andra förbund som undrat vad vår ledning håller på med. Normalt brukar en facklig ordförande uttrycka sig neutralt i en fråga om regering. Kopplingen till S är självklar, och jag hade mer förstått om Nordström nöjt sig med att säga ”S-ledd regering” eller lämnat till Stefan Löfven att välja själv när han väl blir vald till statsminister.
Eftersom Annelies svar till mig inte förklarar något om Miljöpartiet så gör jag en egen tolkning:
MP är det optimala kompromisspartiet. De röstar för allt, om de kan få någon miljöfråga i utbyte. MP:s uppgörelse med de borgerliga partierna om migrationsanställningar var en katastrof, och har lett till att utländska arbetare utnyttjas, samtidigt som det är på väg att leda till en allmän lönepress neråt.
Jag gillar själva grundtanken med Miljöpartiet. Besluten ska utgå från medlemmarna. Ingen toppstyrning och ingen partiledare, nära mellan styrelse och gräsrötter. Istället har de språkrör som uttrycker det som medlemmarna har bestämt. Nu har inte partiet blivit så. På MP:s kongresser visas klyftan mellan toppen och fotfolket. På den senaste kongressen röstades ledningens förslag ner av ombuden. I praktiken turas språkrören om att göra en partiledares jobb. Ofta har jag känt att jag har gemensamma värderingar med MP-medlemmar jag har träffat. Tankar om en bättre värld, där människan och miljön värdesätts mer än pengar och tillväxt. Men de värderingarna verkar försvinna på vägen upp till partitoppen. Miljöpartiet är kanske det parti med minst antal medlemmar, i förhållande till antal röster i valen. Partiet bygger inte på en folkrörelse. Människors intresse vid valurnan är ofta mer av typen: ”Det är viktigt med miljön. Så därför röstar jag på Miljöpartiet.” För en del inom S blir det i så fall enklare med en regering med bara Mp. Det blir mer lättstyrt. Istället för en regering med vänsterpartister som ställer krav och ultimatum.

Det varierar mellan olika förbund. Men för en del fackliga sossar är Vänsterpartiet som ett rött skynke. Ofta har vi samma åsikter. Men på första maj och under valåren går vi plötsligt åt olika håll. Annelie Nordströms avståndstagande från V verkar vara en del av den interna fackliga misstänksamheten. Det hjälper inte att vi är en del av samma arbetarrörelse. Ibland hör jag till och med fackliga sossar som hellre vill ha en regering med Fp eller C, än med V.

Annelie Nordström berömmer istället Fi i Dagens Industri, och tar åt sig lite av äran för att Kommunal har ökat det feministiska intresset. Även här ger hon en känga till Vänsterpartiet i Degerfors, för att driva heltidsfrågor för dåligt. Dock ska man tänka på att den enda plats i Sverige där Fi har parlamentariskt inflytande, Simrishamn, är 70% av kvinnorna deltidsanställda. Det behövs verkligen mer feminism, och bättre arbete med kvinnors situation på arbetsmarknaden. Vänsterpartiet har drivit ett långsiktigt feministiskt arbete under många år. Det visar sig nu i de ökande opinionssiffrorna. Det kan nog Vänsterpartiet delvis tacka Kommunal för.

Johan Engman

Uppdaterades: 06 jun 2014